Det blev en kort återförening för mig och den här bloggen..

Livet består av många kapitel och ibland behöver man stänga ett för att gå in i nästa. Så känns den här bloggen.

Sen jag började skriva här har det hänt så ofantligt mycket. I mars 2007, när första inlägget publicerades, befann jag mig i inledningen av vad som skulle komma att bli en väldigt krisig tid. Åren som följde var som en inre orkan, där allting snurrade runt utan någon känsla av fotfäste. Antar att man kan kalla den en livskris.

Om jag tittar fem år tillbaka i tiden, så känner jag mig till mångt och mycket som en annan människa idag. Jag har i princip tagit en titt på alla delar av mig själv och mitt liv, för att sen omvärdera, förändra och skapa det som är jag, det som är rätt för mig. En sjuhelvetes inre resa, helt enkelt..

Idag är jag oerhört tacksam för de saker som hänt mig som gjort att jag hamnade i en sån kris – annars hade jag inte alls varit där jag är idag. Det har minst sagt varit några jobbiga år, men nu känner jag att jag landat. Äntligen..

Skrivandet är fortfarande något jag älskar, men på något sätt så tillhör de här åren jag skrivit bloggen på ett kapitel jag nu har stängt. Att fortsätta skriva här känns som om att vara kvar i det gamla, och det har jag varken lust eller behov av längre.

Så, kanske återkommer jag i någon annan form framöver, det återstår att se. Om jag startar upp något nytt kan jag ju länka från den här sidan, för de som skulle vara intresserade att fortsätta följa mina tankegångar.

Annars tackar jag för nu och konstaterar att det har varit ett sant nöje att blogga de här åren!

Tack alla ni som följt med, kommenterat och peppat.

På återseende, kära vänner!

Återupptar bloggandet från en flygplats i St Petersburg!

Här har jag, tillsammans med Stockholms Läns Blåsarsymfoniker (SLB) varit på en liten turné sen i måndags. Det är mitt första besök i Ryssland och jag känner att fyra dagar faktiskt räcker gott..

St Petersburg består av 5miljoner människor, makalöst pampiga och överdådiga byggnader samt avgaser. Ungefär.

Det är kontrasternas stad; det vackra och fina är precis lika vackert och fint som det fula är fult. Inget lagom alls, alltså. Inte som Sverige..

Historiens vingslag känns i varje fiber av St Petersburg. Dels i det visuellt uppenbara genom alla dessa magnifika byggnader som byggts av nån kejsare eller tsar, eller i ära till densamme. Det är storslaget, pampigt, på gränsen till vulgärt. Ornament och grandiosa pelarentréer trängs bitvis vägg i vägg inne i city. Inuti de stora salarna möts man av bladguld, takmålningar, parkett som måste vara golvläggares våta drömmar samt byster och/eller målningar av ryska historiskt viktiga personer.

Men. På gatan bakom det fina palatset, eller i korridoren bakom den fantastiskt utsmyckade konsertsalen, är det misär. Sunkigt, äckligt, ofräscht, grått, skitigt. Man vill helst bara bada i handdesinfektion.

Funderar även på historiens betydelse på den ryska mentaliteten. Min generella  uppfattning är att kynnet är barskt. Här ler man inte mot varandra, man tränger sig ogenerat i alla köer, tar ingen hänsyn i allmänhet och inte mot turister i synnerhet. Det sägs att de är kända för sina suckar, och det har vi upplevt denna veckan.

Men så hårt liv som de haft det här så är det kanske inte så konstigt. I ett land med så enorma mängder innevånare kanske man automatiskt måste hävda sig själv och skita i alla andra för att sticka ut, för att skapa förutsättningar för ett bättre liv. De flesta man möter ser faktiskt rätt lidande ut, de strålar inte av välmående direkt..

Men en sak som är imponerande är ändå deras respekt för konsten. De vårdar sina kulturarv och visar en enorm stolthet över sina byggnader, författare, musiker, konstnärer osv. Jag tycker det visar hur viktigt kulturen är för människan – så tufft som det har varit att leva i Ryssland så skulle man säkerligen prioriterat annorlunda med sin energi och sina medel om det inte hade varit en så stark förhöjare av livskvalitéten.

Slutsatsen borde bli att vi har det för bra för att kunna njuta av kultur..? Låter det vara osagt.

Nu ska vi checka in och förbereda hemresa. Känner att det ska bli väldigt skönt, trots hårdare kulturklimat hemma i Sverige så har vi det förträffligt bra och jag längtar heeem…

/ Elinor

HEJ!

Ni som följt den här bloggen har noterat en viss frånvaro det senaste… halvåret, faktiskt! Hjälp, vad tiden går fort..

Anledning? Ganska enkel; jag tröttnade. Jag kände att bloggen började bli ett måste – något som jag lovat mig själv att den aldrig skulle bli. Skriva gör jag för att det är kul, skönt, avreagerande, utredande och stimulerande. Inte för att jag måste.

Den senaste tiden har dock det åter börjat klia i fingrarna för att skriva. Vet bara knappt vart jag ska börja… Det har hänt mycket, minst sagt, sen sist jag skrev. Men det kommer. Nu ska jag bara se över de nya funktionerna som dykt upp här på wordpress samt kolla in nya utseenden för sidan. Är det nystart så är det!

Hoppas ni vill följa med mig igen på vad som kanske blir en liten annorlunda blogg än tidigare.

Hej så länge!

/ Elinor

Idag bar det av till Norrköping för ett inhopp i nybildade Svenska Operan `s uppsättning av den helt fantastiska operan Tosca. En av hornisterna behövde vara ledig, så jag hoppade på tåget för en kväll. Hann inte ens lyssna igenom hela operan innan, så det var premiär för a vista-läsning på en hel opera.

Men det är ju roligt med utmaningar.. Har ju hört operan förut, så det var ju inte helt okänd musik. Men fick reda på att det var första horn som gällde när jag kom dit, och då kan man ju inte bara glida med, utan måste ta initiativ och spela ut ordentligt.

Men det hela gick helt ok och nu sitter jag och varvar ner med en martini och lite internet..

Imorgon ska jag till det fina blåa konserthuset och repa med Filharmonin, konsert onsdag. Många roliga jobbprojekt nu! Kul!!

Sussa sött!

Som jag skrivit tidigare, är årets avgångsklass från Operahögskolan en väldigt bra en, så några gånger ikväll var ståpälsen ett faktum.

Sång kan verkligen beröra, framkalla känslor – bra som dåliga. Kanske är det för att vi alla bär på ett sånginstrument själva som gör att just sång kan gå så rakt in i hjärtat ibland?

Sång och röst är något alla kan relatera till och även om man påstår sig inte ha någon sångkapacitet själv, så har man oftast en åsikt om vad man gillar och inte gillar, och vilken röst man berörs av.

Själv kan jag ha lite svårt för mindre bra klassiskt skolade röster, vet inte riktigt vad det är. Men när man hör någon riktigt bra, då är det inte mycket som slår det!

Ska bli roligt att följa framtiden för kvällens favoritelever, de kommer säkert att synas i stora sammanhang inom kort!

Igår hade vi genrep så idag är en fridag! Ska därför passa på att åka ut till en god vän tillika fantastisk hornist och umgås, leka med nytillkommen bebis, samt spela lite. Ibland är det bra att spela för andra och få lite nya tekniktips och/eller musikalisk input.

Efter det ska jag in till stan för massaaaage! En perfekt fredagseftermiddagsaktivitet!

Vad ska ni göra?

Nu sussar han sött, väldigt mysigt att ha honom här!

(Ursäkta de felvända bilderna, lyckades visst inte bemästra tekniken helt..)

Har haft en väldigt slö och skön helg – välbehövligt! Allergin blomstrar ikapp med björkarna, vilket leder till att man blir ännu tröttare än vanligt. Tänk, jag är så trött på att vara trött! Så obeskrivligt mycket! Mitt hopp står till att ju lugnare man blir i själen, desto mindre tankeverksamhet skulle stjäla min energi och jag skulle bli mindre trött.. Vad tror ni, kan det ligga något i det?

Har alltid önskat att jag krävde mindre sömn – det är ju så mycket man vill göra ju! Om min kropp får bestämma vaknar jag aldrig förrän efter ca 9h sömn. Seegt, tycker jag!

Nåja, nu har jag sovit bra hela helgen och är förhoppningsvis byxad för veckans händelser. Idag ska jag till Operan för att repa inför en konsert tillsammans med Operahögskolan nu på lördag. Utdrag ur Valkyrian, Ragnarök, Othello, Barberaren i Sevilla, Figaros Bröllop och Spader Dam står på schemat. Roligt!!

Efter repet ska jag möta upp min lille systerson, som ska på utflykt och sova över hos mig i kväll! Vi laddar för en riktig mysmåndag!

Trevlig måndag på er!

Den delen av mig som inte är särskilt rojalistisk, tycker det allra bästa med vår knugs födelsedag är att alla mina kollegor är samlade i Stockholm! Hela försvarsmusiken ska i vanlig ordning rada upp sig på borggården för deltagande i firandet. Så snart ska jag bege mig dit och trängas bland turister, rojalister och andra nyfikna för att få en skymt av och förhoppningsvis lite prattid med mina vänner.

Sen blir det nog lite braskollande och lek med systersonen. Tänk att traditioner känns så mycket viktigare när man har barn omkring sig! Har nog inte firat valborg på flera år, men nu ska det bli av!

Har i övrigt haft några lugna dagar efter återkommandet från Örebro. Förra veckan blev verkligen så lyxig som jag trodde den skulle bli; att spela i Svenska Kammarorkestern var ren lycka, trivdes otroligt bra där! En mycket fin orkester! Att dessutom hinna hälsa på pappsen och umgås med fantastiska vänner på eftermiddagarna var såå trevligt. Vilken kombo!

Nu laddar jag för 1a majrevelj med Stockholms Läns Blåsarsymfoniker samt en veckas projekt på Operan nästa vecka.

Trevlig valborg på er!